Det har nu gått 25 dagar och 8 timmar sedan penkkis.

En tid som ska bestå av så mycket läsande man bara hinner och orkar med, slutspurten på gymnasiet.

Under gymnasiets gång tänker man hur duktigt man kommer läsa, hur flitig man kommer vara.

 

Men blir det verkligen så? NEJ är svaret på den frågan.

Sanningen är att jag läste mer under tiden jag var i skolan än under tiden jag har varit läsledig.

Skolorken är på minussidan, man går runt och är trött och skulle göra vadsomhelst hellre än att läsa på studenten.

 

Och hur känns det nu när du har din första skrivning inom 2 dagar undrar ni. Uselt kan jag säga, uselt.

 

Jag avgudar er människor som har orken att orka läsa typ 5 timmar i sträck, jag önskar att jag var som er.

Men jag är inte en sån människa, och det kan man inte annat än acceptera.

Men under denna läsledigt har jag åtminstone kommit fram till en sak: jag måste jobba praktiskt. Jag måste ha ett jobb där jag får jobba med människor, och INTE sitta framför en dator med massa pappersjobb.

 

Orsaken att jag ens skriver detta inlägg är väl just för er, ni som kanske har studentskrivningarna framför er om ett, eller kanske två eller tre år, ska veta att fast ni har planerat allt till punkt och pricka, så kommer alltid livet emellan. i något skede. En vägg kommer komma ivägen och ta bort er ork, men fortsätt försök.

Och om detta inte fungerar, ta denna läsledighet som en paus att stanna upp occh fundera vad du verkligen vill i livet. Vad du vill studera eller göra efter studenten. Detta i sin tur kan i bästa fall leda till att din motivation kommer tillbaka, läslusten anländer.

 

Men my point är att, försök ert bästa och tänk på att få detdär L:et inte är det viktigaste, utan att du gör ditt allra, allra bästa.