Snurrande.
(varning för roman)
Idag är en såndär dag när man funderar på lite allt och inget.
Vad man egentligen gjorde i skolan, vad som hände för några år sedan och hur ens liv ser ut just nu.
Vid den sista frågan stannade jag.
För egentligen, lever man varje dag, utan att egentligen tänka på hur mycket man ändrats sen t.ex ett år tillbaka.
Helt otroligt egentligen.
Om jag tänker på hur mycket jag har ändrats angående utseende, sättet jag är på, känslor och relationer, så har jag förändrats ganska mycket.
För ungefär ett år sen var jag en 16- årig flicka som just hade börjat i Korsholm Gymnasium, med siktet inställd på läkarlinjen.
En flicka, som några veckor senare, skulle få sitt hjärta ituslitet för månte gången.
Om jag tänker på hur jag såg ut då, har jag ett litet hat mot mej själv, haha, men så är det väl alltid!
Tankarna på den tiden, och värst på oktober- januari början, var otroligt mörka.
Problem med tankar, känslor och familj, allting kändes otroligt fel.
Nu i efterhand har jag kommit fram till att det var tiden då jag bröt mej loss, från allt.
Skolan gick sådär, allting var lite sisådär.
Hade bra dagar, men de flesta var väl dåliga.
Vid nyåret kom min nystart typ.
Sluta stressa över gammalt skit, glöm de gamla och in med det nya.
Och från och med det, har väl det mesta bara gått uppåt!
Såklart har jag fortfarande dåliga dagar, men det fixar sig i allmänhet alltid!
Den 5 januari kunde jag kalla Joakim min, den som alltid kan få mej att skratta hur sur och ledsen jag än är. Min lilla sol :)♥
Imorgon har han varit min i 10 månader och jag ångrar inte en sekund av de vi varit tillsammans.
Mina framtidsplaner förändrades, läkarlinjen är ganska ute ur bilden, och nu satsar jag på att bli psykolog eller kurator, och kunna hjälpa de som känner sig hjälplösa mot sina tankar.
En tjej med mörkt hår och blågröna ögon är nu dagens Jeanette, och jag trivs med den jag är.
En tjej som alltid sjunger i mitt huvud och med min favorit i tankarna.
Under det här året har jag förlorat folk som stått mej väldigt nära, det har förekommit tårar i mängder, men tiden tar bort smärtan och ger dej nya upplevelser och lärdomar som gåva.
De 2 närmaste finns fortfarande kvar, inte de som känt mej längst, men som känner mej ut och in.
Jag trivs med mitt liv och mina förhållanden till vänner, familjen m.m, ingenting jag ångrar.
Saker och ting kan alltid förändras, men håll fast vid det goda så länge det varar!
Och egentligen vet jag inte riktigt varför jag sitter och skriver detta såhär på en måndagskväll, menmen, hoppas ni fick er en trevlig roman såhär på kvällskvisten!
Jeanette
Va fint skriva Jeanette! E så glad för att ditt liv ser så bra ut som det gör idag och jag önskar dig all lycka! Och du vet att ja finns här om du behöver prat! :)
Svar:
Jeanette Dahlkar
Fint skrivet. Lycka till i livet, med framtiden och alla nära o kära.
Svar:
Jeanette Dahlkar
Super fint skrivet min poetiska vän! Kram etta
Svar:
Jeanette Dahlkar
Trackback